Våra fiskearter

Text och bilder hämtade från Svenska fiskar – Finnake.se © Åke Finn Torsång SWEDEN , finnake.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Våra fiskearter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Abborre (Perca fluviatilis)

Abborren är en av de vanligaste fiskarna i svenska vatten och därför en av de mest uppskattade arterna bland fritidsfiskare. Den förekommer i stort sett i alla typer av vatten där syrehalten är tillräckligt hög. När abborren nått en ålder av ca 4- 5 år börjar den jaga andra småfiskar som föda.

 

 

 

 

 

 

 

 

Brax (Abramis brama)

Braxen är en karaktäristisk karpfisk med hög, hoptryckt kropp och utskjutbar mun. Det är en värmeälskande fisk som oftast påträffas i strandregionen. Den är vanligast förekommande i näringsrika sjöar i syd- och mellansverige, men förekommer också efter Bottenviks- och Östersjökusten.

 

 

 

 

 

 

 

Gädda (Esox lucius)

Att fiska gädda med metspö är en mycket spännande metod. Man agnar kroken med en mört eller abborre och sänker ned betet där man tror att det kan stå en gädda och lura. När gäddan hugger gäller det att låta gäddan dra iväg med bytet några meter. När gäddan stannar upp skall hon vända bytet i munnen innan hon sväljer det. Det gäller då att vänta tills gäddan hunnit utföra vändningen, sedan är det bara att göra ett rejält motryck så att gäddan fastnar ordentligt på kroken. Den är världens startsnabbaste fisk.

 

 

 

 

 

 

Gös (Stizosterdion lucioperca)

Gösen är en långsträckt fisk med spolformig kropp. Den är släkt med abborren, vilket syns tydligt, fast den har en mera långsträckt kropp och blir mycket större. Trivs bäst i stora och djupa, gärna grumliga, sjöar. Gösen håller till på relativt djupt vatten när det är kallt. Vid varm väderlek går gösen gärna upp till ytan för att jaga sitt byte. Sommartid fiskas gösen i skymningen då den är aktiv. Det är en mycket fin matfisk, ugnsstekt smakar gösen förträffligt.

 

 

 

 

 

 

 

Lake (Lota lota) En torskfisk som finns i sötvattenområden. Finns i hela landet utom i fjällkedjan. Laken är en kallvattenfisk som föredrar djupa sjöar.

 

 

 

 

Mal (Silurus glanus)

Störst bland sötvattenfiskarna. Den finns i Båven, Emåns och Helgeåns vattensystem. Den är bottenlevande och aktiv på natten, kan nå vikter på upp till 300 kg. Malen är fridlyst och direktfiske mot Malen är inte tillåtet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mört (Leuciscus idus)

Mörten är av de vanligast förekommande arterna i våra fiskevatten. Mörten trivs bra i grunda och vegetationsrika, gärna varma sjöar. Den känns igen på sin silverrygg och har röda ögon och fenor. Mörten lever i stim och jagar runt på jakt efter föda. Mörten utgör en betydande föda för gäddan, men även andra rovfiskar sväljer en och annan mört. Mörten är också ett utmärkt agn för vinterfiskare som är ute på isarna och anglar. Det går även utmärkt att ta gäddor med metspö när man har agnat kroken med levande mört.

 

 

 

 

 

 

Sarv (Leuciscus erythrophthalmus)

Tillhör karpsläktet, har vackra högröda fenor. Förekommer främst i varma sjöars vegetation.

 

 

 

 

 

 

 

 

Sik (Coregonus pidschian)

Tillhör laxsläktet, finns i några olika varianter, t ex storsik och blåsik. Storsiken återfinns huvudsakligen i norrländska källsjöar. Blåsiken finns främst i Östersjön, men kan också finnas vid västkusten.

 

 

 

 

 

 

 

 

Sutare (Tinca tinca)

En bottenlekande fisk med naturlig förekomst i sydostliga vatten. Har en tjock, slemmig hud, tillbringar vintern i dvala.

 

 

 

 

 

 

 

Ål (Anguilla anguilla)

Förekommer i större delen av landet. Ålungarna, som kallas glasål, kommer från Sargassohavet till europeiska vattendragen via atlantförbindelsen. Uppväxten sker i älvarna under ca 10- 20 år varefter de utvandrar som blankål till havet.